Tanken smyger sig fram: ”Tja, det skulle man kanske göra” istället för ett direkt och tydligt ”NEJ, aldrig i livet!”. Det händer jämt. Nu har jag börjat förstå. Minsta tvekan så kommer jag inte undan. Det blir alltid ja till slut.
Jag stapplar över kullerstenen på Stortorget. Tävlingspartnern och kompisen Magnus ligger behagligt några meter framför, vinkar, ler och påminner mest om en gasell. Själv har jag en nära-döden-
upplevelse när jag flämtande, plågad och nästan omedvetet passerar mållinjen i swimrun-tävlingen Kustjagaren.
Läs hela Peppes krönika här.