Om vi ska se tillbaka på de senaste årens debatter, inte ovanligt förekommande från ledande politiker i regeringsställning, så kan vi nog sammanfatta det med ett ord. ”Skam”.
Flygskam, köttskam, plastskam och nu också en rejäl konsumtionsskam. Nu ska vi sluta handla julklappar till våra barn och vi ska definitivt inte handla julklapparna under någon tramsig rea utan snarare avskaffa rea. Vi har hört era argument och det har inte undgått någon att vi alla har ett ansvar att uppnå en hållbar framtid. Men skammen, vad gör den för nytta?
Det mest intressanta är att de som skambelägger andra oftast är de som är priviligierade med möjligheten att välja. Den som skriker högst om minskat flygande och höjd bensinskatt är i själva verket den som har råd att åka första klass på flyget och som inte behöver ta bilen 10 mil dagligen till jobbet för att försörja sin familj. Den som skriker om minskad konsumtion är den som själv har möjlighet att kunna köpa precis vad den vill. Det är alltså människor med stort socialt nätverk och högt kapital som kan unna sig lyxen att avstå och därmed känna sig som bättre människor och samtidigt peka finger åt andra som oftast inte har något val.
Det är familjen som vartannat år åker på charterresa som nu ska känna skam över sin flygresa och istället ta tåget till kommunala nöjesfältet Liseberg. Det är familjen som inte har råd att alltid välja det dyra svenska köttet i affären eller den veganska biffen som nu ska känna skam vid middagsbordet. Det är den ensamstående föräldern som handlat barnens önskelista på Black Friday som nu ska känna skam över sina inköp och
dessutom lämna affären utan påse eftersom det kändes som en onödig kostnad. Det är vanliga människor med begränsat handlingsutrymme som får ta den största smällen för att ledande politiker ska förbättra sitt eget samvete.
Självklart behöver vi prata om överkonsumtion och vårt gemensamma ansvar. Men det verkar som att vissa politiker och samhällsdebattörer tror att vi löser problem genom att skambelägga människor. Det löser ingenting, det resulterar i barn med panikångest och vuxna i depression. Det är snarare något att skämmas för.
För att komma till webbtidningsversionen tryck här.