I hela mitt liv har jag fått frågor som ”hur orkar du?” och ”vad gör du om du misslyckas?” Kanske har jag fått just de frågorna eftersom jag så envist alltid bara har fortsatt framåt med saker som har betytt mycket för mig. Trots att alla omständigheter omkring mig har talat för att jag borde kasta in handduken. Lägg mig ner, skita i det. Egentligen inte orka mer.
Dessa frågor har oftast handlat om mitt idrottande som jag började med redan som 6-åring. I början var omgivningen positiv och man ansåg att jag kunde hålla på för att ”det var kul”. Det är ju bra att röra på sig.
Läs hela krönikan här.