KRÖNIKAN

...ville jag bli konditor. Under en annan period var jag helt säker på att jag skulle bli forskare och arbeta med svensk historia och skriva tjocka böcker som ingen läste. När jag började studera på högskolan insåg jag att det här med kommunikation var kul, jag ville jobba med intern- och externkommunikation i stora företag.

Jag tittar ut mot gatan, snöblandat regn smattrar envist mot fönsterblecket liksom för att påkalla odelad uppmärksamhet bland svajande grenar och julslingor. Vinden viner utanför knuten i ett gällt klagande och skickar iväg snöflingorna i hejdlösa virvlar som letar sig in i alla vinklar och vrår, inget undkommer.

Fyllde 50 häromdagen och reflekterar över det viktiga med livet. Helylleman som har allt. Jag är fantastisk lyckligt lottad och priviligierad. Jag har en underb... Läs vidare

Människan är ett flockdjur och visst är väl det tur? För vad mycket roligare vi har när vi är tillsammans. Delad glädje blir dubbel glädje, ja även sorgen blir enklare att bära när man får stöd från familj och vänner. Känslor. Möten. Det ger livet en extra krydda. Just därför så fullkomligt älskar jag idrott. Jag ska förklara lite närmare vad jag menar, häng med…

Fyllde 65 i april och tillhör därmed den lite äldre generationen och är en av dem som varit hemstaden Karlskrona trogen i alla år, -”Jo, jag har faktiskt bott här hela mitt liv”, men det har inte varit svårt när man älskar ”Staden havet”.

Jag växte upp I Killaloe, Ontario, Kanada. Killaloe är en liten stad med endast 700 invånare. Jag har tre syskon, en äldre syster, en äldre och en yngre bror. Mina bröder och jag brukade i tidig ålder plocka upp hockeyklubban och vår pappa uppmuntrade oss alltid att göra det bästa vi kunde.

Jag står vid sidlinjen och kisar mot solen. Långt där framme runt mittlinjen rusar min dotter med bollen. Hon springer snabbt, snabbare än motståndarna. Tar sig enkelt förbi backspelarna med bollen som om den vore klistrad vid foten.

För lite drygt ett halvår sedan öppnade jag ett Facebook-konto. Det som förvånade mig var allt gnäll, inte bara från vänner och andra jag känner, utan från alla möjliga håll. Jädra vilket gnäll och ofta känner jag att det är för att vi är så förbaskade bortskämda, vi ”stau”-bor.

Det räcker med doften, så är jag där. Jo, vattenfall doftar. Känn efter nästa gång ni närmare er ett flödande vattendrag. Luften är mättad av jordig fräschör som inte liknar något annat. När jag känner den doften så är jag tillbaka. Jag är hemma igen, vid Lyckebyån.