Människan är ett flockdjur och visst är väl det tur? För vad mycket roligare vi har när vi är tillsammans. Delad glädje blir dubbel glädje, ja även sorgen blir enklare att bära när man får stöd från familj och vänner. Känslor. Möten. Det ger livet en extra krydda. Just därför så fullkomligt älskar jag idrott. Jag ska förklara lite närmare vad jag menar, häng med…
Idrott för oss samman och gemenskapen och vänskaperna följer oss hela livet. Både som utövare och åskådare. När jag var liten och började spela fotboll blev tjejerna i laget snabbt min andra familj. Vi växte upp tillsammans, delade glädje och sorg, triumfer och besvikelser. Tränade hårt. Skrattade mycket. Vid sidan av planen stod vänner och familj och hejjade på. Det såldes lotter och bakades bullar till föreningsfikat. Jag som liten tjej lärde mig att samarbeta bättre med andra, och vad det innebar att vara en bra lagkamrat. Det föreningsliv som är grunden till all idrott i Sverige är bland det finaste vi har. Alla hjälps åt.
Vill du läsa hela Charlottes krönika så klicka här.