För tre och ett halvt år sedan blev jag Blekingebo. Ja, det är inte längre sedan än så jag även blev landsbygdsbo. Jag som självklart skulle bo och leva mitt liv i stan och helst i någon av landets större städer för att kunna göra skillnad, känna puls och ta vara på livets alla möjligheter. Att bo i lägenhet var den självklara boendeformen. Hus och trädgård var för andra.
Jag hade fått min beskärda del av villa, torp och sommarstugeliv under uppväxten. Tack, men nej tack! För mig var huskroppar och tomter förknippade med arbete, förpliktelser och bundenhet. De var fasthållande och frihetsberövande. Jag ville uppleva annat… Se världen i smått och stort inifrån och ut. Uppleva med alla mina sinnen istället för att äga och förvalta precis som att det var varandras motsatser.
Läs hela krönikan här.