Jag får ofta frågan om hur jag orkar. Hur jag klarar av min vardag. Hur jag ens orkar stå upp. Svaret på de frågorna vet jag knappt själv, men jag kämpar på nu precis så som vi gjorde då. En dag i taget och försöka göra det bästa utav dagen. Jag sätter upp små delmål och strävar efter att uppnå dem. Därmed har man alltid nått att se fram emot.
I 3 år har jag levt ett liv som en berg och dalbana med en vetskap om att morgondagen kanske inte existerar för den man älskar mest här på jorden. Då vill man försöka hinna med så mycket roligt som möjligt.
Läs hela Magnus krönika här.