Jag tittar ut mot gatan, snöblandat regn smattrar envist mot fönsterblecket liksom för att påkalla odelad uppmärksamhet bland svajande grenar och julslingor. Vinden viner utanför knuten i ett gällt klagande och skickar iväg snöflingorna i hejdlösa virvlar som letar sig in i alla vinklar och vrår, inget undkommer.
Kylan sprider sig sakta i kroppen, likt isrosor som långsamt växer fram på fönsterrutan en riktigt kall vinterdag.
Vintern som kom till sist eller åtminstone något som kan liknas vid namnet. Hatad av vissa och älskad av andra, en del av årshjulet som outtröttligt snurrar vidare – en slags trygghet i en annars så ombytlig omvärld.
Läs hela Malins krönika här.