Jag vänder om nyckeln i låset till lägenheten och slänger upp dörren, kastar väskan på golvet och går in i köket och häller upp ett stort glas vatten. Svetten rinner ner längst ryggen innanför polotröjan.
Att springa från pendeltågsstationen och upp till högsta våningen är en deodorants mardröm. Men jag måste hinna, deadline är om tre timmar och det måste bli bra. Jag sveper glaset och fyller på det igen. Det har varit en stressig dag. Är det så här det känns att ha en dröm?