”Happy Pride” hördes i luren när du ringde och det var dags att hissa flaggan igen i vår fina hemstad. Varje år, samma glädje. Vi var ju både du och jag vana vid att fira Pride i Stockholm men att få fira hemma i vår hemstad var stort. Som en kämpat hela livet för att passa in i normen och helt plötsligt hade vi satt det normbrytande på kartan i Karlskrona. Den stoltheten vi kände.
Nicke, min högra hand, vår fina vän. Det här är den tyngsta texten jag någonsin skrivit. Du finns inte hos oss längre. Livet är fruktansvärt orättvist, det visste vi. Men att du skulle drabbas så av orättvisan var ingen beredd på, inte du heller. Jag är så tacksam över att jag fick säga farväl innan du lämnade, men det känns fortfarande overkligt. Att det är dags att fira Karlskrona Pride igen och att du inte är med oss på plats och firar kärleken.
Du var en spelare att räkna med inte bara i Karlskrona Pride utan i hela den svenska Priderörelsen. En lojal vän som alltid ställde upp och fanns där när en som mest behövde. Jag minns den där natten jag ringde dig för att berätta om en kris i familjen. Varför gråter du, frågade jag? ”För att du gråter”, svarade du. Helt plötsligt föll vi istället i skratt trots att allt var hopplöst jobbigt för stunden. Du hade den förmågan, att få människor att skratta. Att få oss alla på gott humör. Vi träffades några stycken efter att du lämnat och vi gjorde just det, vi skrattade när vi pratade om alla stunder vi haft med dig. Du bjöd alltid på dig själv för att liva upp stämningen och jag är övertygad om att du gör samma sak där du är nu. Jag hoppas innerligt att den platsen du kommit till fylls av regnbågens alla färger för det är då du trivs som bäst.
Du vigde ditt liv åt kampen för alla människors lika värde och för det tänker vi tillägna årets Karlskrona Pride till dig. Vi kommer hissa flaggan och gå i paraden genom stan även i år. Inte bara för att visa vårt stöd för rätten att älska, utan också för att hedra den kamp som du med sån enorm stolthet var en del av. Den kampen är inte över, vi får bara fortsätta den utan dig.
Älskade Nicke, saknaden efter dig gör ont.
Det kommer alltid fattas en pusselbit i livet när du inte längre finns här.
För att komma till webbtidningsversionen tryck här.