2019 hoppas jag blir året då Luciadebatten dör. Jag orkar helt enkelt inte med fler insändare, Facebook-uppror eller debatter om hur viktigt det är att var och varannan förskola, skola, arbetsplats ska leverera Luciatåg. Det kommer som ett brev på posten några veckor innan Lucia. Föräldrar rasar, tidningar skrivs ner.
HUR kan det vara så provocerande att en rektor bestämmer sig för att ställa in det årliga luciatåget. Eller som jag skulle formulera det: Bestämma att inte fira Lucia eftersom det inte finns i läroplanen och att skolan dessutom är religiöst obunden. Lucia är alltså något som skolan idag lägger till, inte något man helt plötsligt bestämmer sig för att ta bort. Kränkta föräldrar borde börja med att läsa skollagen och läroplanen innan de hänger ut pedagoger och rektorer i media. Eller kanske välja en skola med kristen inriktning om de kristna traditionerna är så viktiga.
Missförstå mig rätt. Jag är en av de som går upp tidigt på Lucia, sätter på SVT och tänder ljus. Jag älskar Luciafirandet med allt vad det innebär, ljuset och stämningen. Men jag kräver inte att mina barn ska leverera
traditioner för min skull och öva in sånger som de knappt kan hitta på Spotify. Än mindre kräver jag det av mina barns skola, utan ser det som en bonus om barnen bestämmer sig för att fixa ihop ett luciatåg och bjuda in oss föräldrar.
Det är inte skolans uppgift att bevara mina traditioner, det ansvaret ligger hos mig som förälder. Att berätta om de traditioner jag själv växte upp med. Berätta vem Lucia var och varför vi firar Lucia och sen låta barnen själva välja hur de vill föra traditionen vidare. All denna hets mot framförallt unga flickor är vansinnig och jag förstår att det finns rektorer där ute som väljer att ta bort firandet. Om vi föräldrar kunde vara mer öppna kring Lucia kanske också skolan skulle se Luciafirandet som något positivt och mer lättsamt inslag i verksamheten.
Mina barn går grundskolan nu men jag minns för några år sen hur jag älskade att besöka deras förskola på Lucia. Pedagogerna hade en sån härlig inställning till firandet. De berättade om Lucia och sen lät de barnen klä ut sig hur de ville. Vi föräldrar bjöds in för att se allt ifrån luciatomtar till stjärngossetärnor som sjöng i kör. Jag blev inte kränkt, jag blev stolt. Stolt över att någon förskola i detta avlånga land tog sitt förbaskade ansvar och inte föll för grupptrycket om Lucia-flickor med blont hår och tomtepojkar som inte får sjunga en ton. (Sverige måste för övrigt vara det enda land som envisas med att Lucia ska vara blond.) Jag tycker definitivt att Luciatraditionen ska bevaras men snälla, sluta hetsa barnen. Det är deras behov som ska tillgodoses, inte vuxna lättkränkta luciafirare.
För att komma till webbtidningsversionen tryck här.